Tittar vi söderut har vi närmast till vänster den Engmanska gården. ( bild, klicka här ) På vår tid härskade skeppar Engman i huset.

Längre ned i backen bodde bl a Frithiof Danell.
Frithiof var kommunalanställd. Han hade förlorat vänstra armen vid en olycka när ostkustbanan byggdes. Trots sitt handikapp klarade han svåra och tunga arbeten minst lika bra eller bättre än många med båda armarna i behåll. Han jobbade ofta med grävningsarbeten för vatten och el och med snöskottning åt kommunen och det var med stor förundran man såg honom hantera spett och spadar väl så bra som arbetskamraterna. Vilken styrka han hade i högerarmen ! Frithiof var entusiastisk strandsupporter och stod alltid framme vid räcket på Glysis när Strand hade hemmamatch. Sin inlevelse i matcherna signalerade han ivrigt med högerarmen och detta gav honom smeknamnet "Vingen".

Nere vid Hamngatan hade skomakare Sjöman sin verkstad en tid. Till höger vid Hamngatan fanns en vattenpost. Det var många hus som i varje fall på 30-talet saknade vatten och de kunde där hämta detta. Även båtfolket tog vatten där när de åkte ut till sina stugor vid fjärden.

Mellan Hamnplanen och Storgatan låg Bröderna Westberg. ( bild, klicka här ) Det var ett stort trävaru- och byggmaterielsföretag. Huset var 3 - 4 våningar högt och hade lastkaj åt Storgatan bakom stora skjut-portar.Leveranser till kunder sköttes av åkare Boström med sin häst och vagn. Vi ungar passade ibland på att smygåka bak på lassen men det var inget populärt tilltag. Klatsch sa det när piskan small mot oss.

I hörnet var en mjölkbutik mot Storgatan inrymd. Den blev senare en kött- och charkbutik, vilken ännu senare omvandlades till ICA-butiken mittemot.

På Storgatan ungefär mittemot Westbergs hade Sundberg en Speceributik och Skeppsfournering. Butiken upphörde dock mot slutet av 30-talet men fourneringen fortsatte lite längre.

Mitt i backen låg det femte bageriet på Öster, Ströms Finbageri , med butik åt gatan. De hade en omfattande verksamhet med ett flertal anställda.

Lotsgatan

Lotsgatan är en smal gata, som går på snedden genom kvarteret. Vid dess norra ände i hörnet av Trädgårds- och Varvsgatorna låg Arbetsstugan. På bottenvåningen var det två slöjdsalar för östra skolan.

I den ena fick vi, som hade Isidor Woxberg, lära oss träslöjden från grunden strikt efter läroboken. Vi fick börja med att tälja en paketpinne, sedan en planterpinne, sedan ett hammarskaft. Därefter var vi mogna för att använda hyveln där första alster skulle vara en frösticka, följd av skärbräda. Sedan blev det en fågelholk och en pall o s v osv med stigande svårighetsgrad. Att följa läroboken var ett mycket effektivt sätt att ta död på entusiasm och skaparglädje.

Vi avundades dem i den andra slöjdsalen där Manne Saltin lät den ungdomliga snickarlusten flöda fritt. Där fick eleverna själva hitta på vad de skulle förfärdiga och blev kanske bättre slöjdare på det viset. Fast eleverna under Saltin hade motsatt uppfattning - han lär ha fört ett hårt regemente på sina lektioner. Men det kanske var nödvändigt eftersom han fick sina galoscher fastspikade i golvet eller fyllda med lim.
På andra sidan Storgatan bodde gårdfarihandlare Örn och längst ned mot Hamngatan hade Normans en speceributik. Den var också typisk för en gången tid och liknade Holmströms på Långgatan.

Varvsgatan

Nu har vi den östra inramningen - Varvsgatan - kvar. Arbetsstugan är nämnd.

I hörnhuset Långgatan 43 bodde Sandbergs, som hade en tidningskiosk längst ut i hörnet.

I hörnhuset mot Storgatan hade Märta Norman en liten mjölk- och speceributik i källarvåningen. ( bild, klicka här ) Mjölken fanns till vänster i ett litet rum där 50-litersflaskorna stod på kylning i en vattenbassäng på övligt manér. Specerierna fanns rakt fram bakom disken vid entrén.

På disken fanns en stor låda med ett glaslock. Den var den stora frestelsen för ungarna på Östra Skolan. I lådan fanns alla tänkbara godsaker, chokladkakor, rischoklad, "tandutdragare" - en kolastång i vitt och brunt, tabletter, kolor, karameller osv. Skolungarna flockades runt godislådan varje rast och den, som var stadd vid kassa "köpte ut" och fick dela med sig till kompisar.

I hörnan av Varvsgatan och Djupegatan bodde skohandlare Hugo Nordin, som flyttat hem butiken från att den tidigare legat på Storgatan i närheten av Ruben Åslunds. Sortimentet i butiken var begränsat och ålderdomligt. En gångbar artikel var dock länge de klassiska gymnastikskorna i blå smärting med svarta sulkanter.