I bageriet hade man en vedeldad ugn och just ärilbakat bröd fick en förnämlig extra krydda av vedeldningen. Dagens industriprodukter smakar masonite eller wellpapp i jämförelse.

Men vilket otroligt arbete hade inte Per-Erik och Elna. Han var uppe mitt i natten med att tända i ugnen - man eldade med granved och det gick väl in en halv till en kubikmeter innan värmen var tillräcklig. Sedan skulle askan rakas ut och ugnen svabbas ur så att inte alltför mycket sot, kol och aska fastnade på brödet.

I hörnhuset mot Långgatan hade det i hörnan varit en butik (bild, klicka här)av något slag tidigare, ett tag på vår tid höll en skräddare till där. Liksom andra skräddarmästare befattade han sig bara med tillskärning och att sy kavajer. För byxor och västar hade han hemsömmerskor ute på stan. Gav man honom ett syuppdrag ville han ha förskottsbetalning men det fick man vara försiktig med. Hade han fått förskott kunde man få vänta i evigheter på leverans. I huset hade Anna Malm en stenmangel där fruarna runt om slätade ut sina dukar, handdukar, örngott och lakan.

Linnedukar blev som blanka plåtar med knivskarpa veck. Sonen Olle "Ballen" Malm var en mycket framstående fotbollsspelare för HIF. Han blev så småningom stins i Hudiksvall och sågs vinka av eller stoppa ångtågen och rälsbussarna på stationen.

I hörnan Långgatan 40 var ett hyreshus med flera lägenheter. I en bodde en dam, som drev en strykinrättning. ( bild, klicka här ) I en annan bodde en radiohandlare med kontoret på fickan och leveranserna per cykel. Han skyltade för sin verksamhet med en liten skylt av plåt med uppvinklade flänsar. Om man kom från ena hållet kunde man läsa AGA-BALTIC och från andra hållet läste man RADIO. Försäljningen skötte han genom att gå runt och knacka dörr. Radioaffärer av dagens typ fanns knappast på den tiden.
Radio var på vår tid - i varje fall på 30-talet - en nymodighet, som inte alla familjer hade skaffat sig. Det fanns en del, som fortfarande använde kristallmottagare men högtalarapparater hade börjat finnas. Förhärskande märken var AGA-BALTIC, RADIOLA och PHILIPS. Det här var ju långt före transistorernas intåg och apparaterna drevs med elektronrör eller "lampor" som man sade. Man skröt med hur många lampor ens radio hade.

Vi ungar samlades ibland hemma hos någon radioinnehavare för att lyssna på Barnens Brevlåda klockan fem på torsdagarna. Det var timmen innan den obligatoriska grammonfontimmen spelades. Före fem hade radion varit tyst från 12-nyheterna. Radioapparaten var helig och fick absolut inte röras av ungarna, det var ju så svårt att ställa in en station och ofta lät radion förskräckligt därför att stationen var snedinställd. Radiosignalerna tog man i allmänhet in via en utomhusantenn, som var spänd mellan skorstenarna till sotarnas stora förtret.

Kavelbrogatan

Flyttar vi oss österut ( bild, klicka här ) längs Långgatan kommer man till Kavelbrogatan. I hörnhuset med nr 31 hade tidigare Kjellman ett åkeri med stall inne på gården. 1937 - 38 byggdes det nuvarande huset delvis på det gamlas grund och stomme.

I hörnet mittemot 31:an på Långgatan bodde skrothandlare David Dahl. (bild, klicka här) Hans företag låg vid Lillfjärden. På östra sidan av Kavelbrogatan söder om Dahl bodde Wille Sjöholms far, han var tidigare befälhavare på passagerarbåten SYLFID, som trafikerade fjärden främst med arbetare till och från sågen i Saltvik.

På Kavelbrogatans västra sida mot hamnplanen låg Lårds hus. Gottfrid Lård var en etablerad och erkänd konstnär vars främsta alster var akvareller ofta med motiv från skärgården eller från stadens gator och parker. Hans konst bör finnas representerad hos Museet.
Norrut på Kavelbrogatan vid Storgatan ligger lotsförman Henriksens hus. Huset mitt i kvarteret innehades av sjökapten Emil Berg. Han hade en passagerarbåt NORD av Petterssontyp med mittsalong. Med Nord forslade han badgäster till Malnbaden från trappan i kanalmynningen vid Gretas. Det var den enda allmänna kommunikationen till Malnbaden på 30-talet. 5 öre kostade en enkel resa för barn. Båten förstördes vid en brand på fjärden någon gång i slutet av 30-talet och passagerartrafiken upphörde därmed.

Fortsätter vi mot Långgatan bodde bilförsäljaren Råberg i nästa hus. Han kom ibland hem i någon salubil, som vi ungar nyfiket flockades kring.
I hörnan Kavelbrogatan 7 låg F W Holmströms Speceributik. Eller "Hompas" som den allmänt kallades. Denna butik borde ha bevarats i 30-talsskicket. ( bild, klicka här ) Den var mycket speciell. På lanthandelsvis var fasaden klädd med mängder av emaljerade skyltar för olika varumärken. Där syntes Kungsörnen, Persil, Henkel, Omo, Vita Tvättbjörn och många många flera. I portgången till gårdsplanen fanns en lång vit skylt med texten Pellerins Margarin i blått.

Prick på sekunden kl. 9.00 plockade hökare Holmström bort fönster- och dörrluckorna och lika punktligt satte han tillbaka dem kl. 18.00. Man kunde ställa klockan efter honom.