En stor cirkus (Strassburger eller Collosseum) hade kommit till stan och man lossade utrustning och djur från järnvägsvagnar vid spåren framför de gula magasinen. Ett par elefanter användes som växellok för vagnarna. Det var enormt spännande - konstiga djur och främmande människor med konstiga språk. En pojke 4 eller 5 år tittade på med uppspärrade ögon. Han var klädd i en ny sjömanskostym med sjömansmössa. I handen hade han en liten svart käpp med blank metallkrycka. Plötsligt var mössan fast i en elefantsnabel och åkte vips in i munnen. Gossen skrek och hötte med käppen åt den glupska elefanten som inte aktade för rov att också sno åt sig käppen.händelse vid den Lindmanska gården kan berättas.

På den Lindmanska gården fanns en sidobyggnad mot Hamngatan. Där etablerades ett tag ett hamncafé - Café Runan - när rörelsen flyttade från V Tullgatan.

De tre kvarteren mot Hamngatan mellan Skeppargatan och Besvärsgatan var bebyggda bara mot Storgatan och lämnade den Östra Hamnplanen (bild, klicka här ) öppen. Den var lek- och spelplats för många av Östers ungar. Hamnplanen var också platsen för alla Första Maj-talen.

Demonstrationstågen formerades på Möljen och man tågade med stadens musikkår i spetsen längs Hamngatan sjungande Internationalen och Arbetets Söner. Detta var det socialdemokratiska demonstrationståget. Kommunisterna brukade hålla till på Salutorget eller på Kullen. Majtalen hölls i allmänhet av tillresta dignitärer men några gånger talade riksdagsman Pelle Granath - han hade nära till, han bodde ju på Långgatan strax ovanför.

Hörnhuset vid ( bild, klicka här ) Skeppargatans östra sida inrymde Kooperativas butik. Huset byggdes nog i början av 30-talet. Innan dess låg butiken i hörnan på Storgatan 71 där fru Bohlin senare hade en tobakshandel.
Koppra, som vi sa, på Storgatan var en modern butik i det funkisbetonade och mot omgivningen helt stilbrytande huset. I dag skulle man nog inte kommit på idén att bygga ett sådant hus i den miljön. Butiken hade fyra stora skyltfönster mot gatan, entrén låg en halvtrappa upp i mitten.

I butiken var golvet belagt med tegelröda klinkers. Inredningen var målad i tidstypiskt djupgrönt, taket var beige. Den långa u-formade disken var längst till höger försedd med en glasmonter bakom vilken låg ost, smör, korv och andra färskvaror. Längst till vänster fanns korta varor, strumpor sockar och vantar mm.

Mitt fram på hyllorna bakom disken tronade Kooperativas alla stapelvaror som Cirkelkaffet (och Cirko kaffesurrogat under kriget), Lumalampor, makaroner och knäckebröd som påträngande i minnet. Mycket av det som såldes var dock fortfarande i lös vikt. Framför disken bidade kunderna snällt sin tur, det fanns inga kölappar och snabbköpet var inte uppfunnet än. Ett lördagsinköp kunde med väntetid ta ett par timmar. Många av Koppras kunder kom från Varvet, de hade minsann lång väg hem med sina varor. Bakom disken regerade och styrde Osma Sandberg med bestämd hand.

Mjölk köpte man i mjölkbutiken bredvid, den drevs av Mejeriföreningen. Mjölk och grädde såldes i lös vikt och måttades upp i kundernas medhavda mjölkhämtare. Mjölken levererades i 50-litersflaskor och ställdes i en vattenbassäng i butiken. Andra kylanordningar fanns inte så hållbarheten måste ha varit begränsad. Mjölkbutiken förestods av Anna Bodinsson, som bodde i en liten lägenhet bakom butiken.
Mjölkbutiken hade söndagsöppet två timmar före högmässan. Då fick bara säljas mjölk och grädde.I mejerihuset mot hamnplanen fanns ett litet kontor, som ett tag inrymde arbetsförmedlingen innan den flyttade till Minervakvarteret.

Hörnfastigheten mot Långgatan ägdes av makarna Eklöw. De drev en slakteri- och charkuteributik med ingång från Långgatan. Butiken hade den då vanliga kylanordningen med rinnande kallvatten på fönstrens insida. I charkfabriken ( bild, klicka här ) i källaren i sidohuset var charkuteristen Sam Berglin verksam och skapade där de mest förföriska korvar, syltor och pastejer man kunde få tag på. Vi ungar hängde ibland i de öppna fönstren till fabriken och insöp de ljuvliga dofterna. Vi fick ofta oss tillstuckna underbart goda nyrökta ännu varma falukorvsbitar.

Fiskargatan

Nu går vi vidare till korsningen av Långgatan och Fiskargatan. Mot norr ser vi ner mot Kålhagen där på 30-talet och långt in på 40-talet många österstadsbor hade sina trädgårdstäppor. På de då öppna gärdena upp mot Skeppsdal, mot Galgberget och mot Östra Allén betade vårdhemmets stora besättning av kor. De vallades dit och hem runt Lillfjärden till vårdhemmet på andra sidan riks-13 vid Glysisvallen. När vi ungar drog iväg över gärdena hände det ofta att man slirade i koblajorna.