Elden är lös ! Den 17 april 1792 var en ödesdag för den östra stadsdelen i Hudiksvall. Det står att läsa i Sven Bruns bok från 1932 om Hudiksvalls historia, att en eld utbröt i en höskulle på klockgjutare Peter Öbergs gård, belägen vid Stora Långgatan strax öster om torget.
	Karta över Fiskarstan 1792 - alla fastigheter i de röda området på kartan blev lågornas rov.

På grund av den starka nordvästliga blåsten spred sig elden hastigt, och klockan 9 på aftonen var så gott som hela östra stadsdelen lagd i aska. Icke mindre än 87 gårdar hade brunnit ner, och 119 hushåll hade blivit husvilla. Även en del skutor och båtar, som lågo utanför sjöbodarna i Stora fjärden, nådde elden och uppbrände dessa jämte en mängd saker, som undanbärgats dit från det brinnande gårdarna. Den förlust, stadsborna lidit, beräknades av magistraten till ett värde av fyra tunnor guld, d.v.s 400.000 daler silvermynt eller 66.666 riksdaler specie.

Från prästerna i de närgränsade socknarna sändes några dagar efter branden
>> något till de olyckligas tröst och understöd >>, från Sundsvall sändes 212 riksdaler, från Söderhamn 76 riksdaler och en mängd livsförnödenheter. Dessutom anlände under vårens och sommarens lopp gåvor från många orter både i Sverige och Finland.

Den 19:e juni hade landshövdingen F.A.U. Cronstedt kommit till staden för att med magistraten och stadens äldsta besluta om den nya regleringen av de brända tomterna. Det beslöts, >> att en handelstomt skall blifva 2.800, en hantverkstomt 1.290 och en fiskaretomt 1.156 kvadratalnar >>.

I slutet av juli fick kommissionslantmätaren Johan Ström på uppdrag av Landshövdingen och Konungen att omedelbart upprätta den nya rätlinjiga stadsplan som gjordes för Hudiksvall av Nicodemus Tessin d.ä. på uppdrag av Drottning Kristina år 1648.

Den nya östra stadsdelen, idag kallad för Fiskarstan, började att långsamt växa fram i den nu rutnätsmönstrade stadsplanen.

När Hans Majestät Konungen, Carl XIV Johan år 1825 besökte Hudiksvall, bodde kungen i Trönska gården på Storgatan. Hudiksvalls borgare skämdes för den anskrämliga syn som stadens östra delar utgjorde - man lät bygga en "kuliss" som skydd för insyn.

- Följaktligen såg inte fiskarstans bebyggelse ens efter branden särskilt tilltalande ut.